frozenwithin

Det är väldigt länge sedan jag skrev något i denna blogg nu. Minns knappt allt som hänt sedan dess om jag ska vara ärlig. Dagar och nätter har kommit och gått, mindre roliga saker har hänt (ländryggproblem och bråkande tinnitusöron m.m.) men framförallt mycket roligt! Dels har jag varit på fler retreater, reste till Island hösten förra året, men jag kom också in på det Hälsopedagogiska Programmet hösten 2012 på Högskolan i Gävle (HiG). Har om jag ska vara ärlig än så länge gått över förväntan med studierna! Klassen är jättebra, lärarna över lag också! Vår höstnollning 2012 var jätteskoj! =) Trivs verkligen med studierna även om det givetvis ibland är tungt med väldigt mycket som ska läsas. Är vice ordförande/sekreterare i vår studentförening och har inte jobbat på min ’forna’ arbetsplats sedan studierna började (förutom i somras); känner att jag vill fokusera på studierna och studentlivet.

 

Vad mera då? Jag och en nära vän har haft ett black metal-musikprojekt av och till sedan 2004 kallat In My Embrace. I år blev debut-EPn färdig och vi är i färd med att diskutera lite med skivbolag. Får se vad som händer på den fronten, men 2 låtar finns på Soundcloud iaf plus att vi har en facebook. Har även spelat in gitarrsolon till 3 skivor varav två är utgivna (finns t.ex. på Spotify, iTunes och i handeln). Planet Rain jag spelade med förr innan min tinnitus blev värre släppte en skiva maj 2012 där jag skrev och spelar första solot på låt 7 (har också spelat in en melodislinga/solo på en skiva de släpper februari 2014) samt lagt ett gitarrsolo på Rumthurs-skivan Svartnar släppt 2010 (också där låt 7 och på en cover), vilket jag kanske nämnt förr iofs.

 

Jag har provat skärmflygning som jag fick i födelsedagspresent av en nära kompis när jag fyllde 30. Sköt på att använda presentkortet intill deadline för att det skulle gå ut, men augusti detta år blev det av en solig varm dag. Ren och skär adrenalin med känslan att ’detta är ju ganska dumt egentligen’. Riktigt fräsigt och läskigt iaf! =)

 

Annars då? Känner mig ganska sluten. Har varit dålig på att spela gitarr senaste åren, skriver inte låttexter heller som förr var min kanal för att ventilera tankar och känslor. Har liksom tappat det på något vis. Känner att jag börjat gå in i ett vemod också, förmodar det beror på höstens och vinterns mörker. Sken upp idag nästan i kapp med solen, var +12 grader och blå himmel så blev en promenad i Hemlingby naturområde med en nära vän samt att fika på Erikshjälpen efter att ha inlämnat lite kläder. Det var då. Just här och nu känner jag mig nog ledsen. Fast det är en okej känsla det också, jag behöver få utlopp för alla känslor så jag inte stänger något inne. Dystert är det iaf. MEN, det är en ny dag imorgon! Funderar faktiskt på att gå och sova, känner ändå att denna dag inte ger så mycket mer iaf! Förmodligen dröjer det länge innan jag skriver något igen, men det återstår att se. Godnatt världen, syns imorgon!

Snart en månad sedan jag skrev något. Inte direkt ovanligt då jag är duktig på att ha långa tidsrum mellan när jag skriver av mig. Senaste månaden har jag inte gett mig själv tid till att ventilera mitt inre. Dels pga mycket jobb, men även träning, sjukdom, lathet m.m. Har runnit en del vatten mellan broarna. Haft tillfällen då jag varit väldigt uppåt, men även haft djupa svackor.

 

Senaste dagarna har jag varit väldigt låg. Varit tillfällen då luften gått ur mig och jag haft svårt att andas, varit tungt och nästan kämpigt och luften har känts kvalmig, varm som i en bastu. En kvävande känsla. =/

 

Hade en episod i fredags där jag på morgonen var väldigt uppåt, men sen framåt kvällen blev jag väldigt nere och energilös. Kvällen löste sig fint, var på ett roligt födelsedagskalas och umgicks med vänner. På lördagen var jag fruktansvärt seg på förmiddagen. Men solen lyste och framåt eftermiddagen fick jag ett infall att gå en längre promenad i solen och där under promenaden blev jag väldigt uppåt och kände där och då att livet är underbart. Skickade sms till några vänner och ringde mamma och pratade och kände mig nöjd med saker och ting. Lördagskvällen blev en lugn hemmakväll med att kolla klart på första säsongen av Falling Skies och sen påbörja serien Terra Nova. MEN, söndagen blev jag fullständigt nere och ledsen igen och det höll i sig igår på dagen, var ren ångest. Kvällen blev bättre när jag träffade vänner och pratade av mig lite. Sen idag har det inte varit en lika djup dykning men har ändå inte varit toppen direkt. Jag drabbas av sådant tvivel på mig själv, mina känslor, vem jag är och allt!

 

Jag VILL utvecklas, se framåt, ha äventyr och inte låta rädslor styra mitt liv som de gjort så länge! Har varit och är så förbannat rädd för så mycket. Framförallt känslor, närhet och att känna tillit till människor och att saker ordnar sig. Har alltid haft hård kontroll på mina känslor. Vill släppa på självkontrollen, hoppa och se att någon fångar mig. Och även om ingen gör det, så är det okej det också. Livet är kort, det är så onödigt att gå genom livet rädd för saker och ting. Det enda det skapar är en ond cirkel av ouppfyllda drömmar.

Bara en sådan sak som närhet, jag stelnar till om jag får en kram för att jag inte vet hur jag ska bete mig och om jag törs släppa in den personen. Blir obekväm då det slår mig att någon kanske har förväntningar på mig jag kanske inte kan uppfylla. Varför ska jag känna så? Varför ska jag döma mig själv så hårt? Jag är mänsklig jag också, ingen är perfekt och allra minst jag själv. Det är så mycket jag vill säga, göra, känna, uppleva. Dagen livet är över då är det liksom slut. Allt jag kommer ångra den dagen är allt jag aldrig gjorde fast jag egentligen ville.. Befria mig från mina rädslor!

 

Jag tycker mina öron har bråkat med mig senaste dagarna också, men det är nödvändigtvis inte så att öronen blivit sämre, utan snarare att jag stör mig mer på dem när jag är så ojämn i mitt mående.

 

Så vad är anledningen till allt humörsvängande sista tiden? En sak kan vara att våren närmar sig och under våren känner jag mig ofta extra ensam när man ser kärleksfulla par som är fina med varandra i solen. Men tror inte det är hela sanningen. Har börjat på KBT kopplat till tinnitusen via Uppsala Akademiska där de har eliten inom det i Sverige. Det är en webbaserad KBT där jag får scheman på vad jag ska göra under veckorna där jag ska skriva ned vad jag gör, hur lång tid det tog, hur det gick och avsluta veckan med att skriva en dagbok som jag skickar in till min behandlare som sedan ger feedback på det jag gjort och tips och råd.

 

Två gånger per dag ska jag nu göra avslappningsövningar och mindfullness, ha ett kontrollord som jag tänker på för att slappna av samt skapa en positiv trygg inre bild där jag kan finna lugn och ro även i stressade situationer när tid finns att stanna upp. Jag har valt en bild av en sommaräng vid en sjö intill en skogsdunge en solig sommardag med berg i horisonten. Poängen är att jag ska känna in hela situationen; ljuden, lukter från omgivningen, känna gräset under mina fötter, höra vinden i träden, känna värmen från solen, se solens reflexer i vattnet, kanske se ett rådjur vid skogsbrynet, fåglar i luften, iakta bomullstussmolnen osv. Helt enkelt göra bilden och situationen så levande som möjligt. Se mig själv sittandes där i ro och harmoni.

 

Men jag blir ofta stressad och rastlös när jag ska göra detta då jag inte är van det hela. Och just det att stanna upp och känna in här och nu har förmodligen börjat släppa på blockeringar i kroppen, känslor jag tryckt undan eller sådant som finns där som väller upp inom mig just nu. Antagligen pga det jag får svårt att andas också. Kroppen är ovan att meditera och det gör saker med mitt inre.

 

Saker behöver uppenbarligen komma upp till ytan. Men jag har väldigt svårt att må dåligt och vara i det, vill gärna fly i subtila saker som att kolla på film/serier, sova eller liknande istället för att känna. Jag behöver och vill lära mig känna och inse att alla känslor är okej och naturliga även om de många gånger är jobbiga och gör ont.

 

Har ett nytt mål i livet och ska söka till Hälsopedagogprogrammet på högskolan till hösten om jag inte nämnt det tidigare. Dags för någonting nytt i livet förutsatt att jag kommer in. Och kommer jag inte in till hösten kanske jag kommer in till våren nästa år.

 

Har nog inte så mycket mer att säga just nu. Men jag önskar den som läser en god natt och ett fint liv utan rädslor som hindrar ens liv och utveckling!

 

Med vänlig hälsning /Jag!

Svetthyddan, eller inipi som det heter var/är en Lakotaindiansk sed där man i tältet löste problem (ingen fick lämna tältet innan det var klart), utövade medicin och rensade kroppen från gifter genom svettandet och rensade själ, sinne och hjärta. Den jag var på ligger i Filipstad och är Sveriges första som byggdes.

I högstadiet blev jag mobbad och flydde in i musiken, både i att lyssna men också genom att spela i två hårdrocksband. Tyvärr som konsekvens av det fick jag problem med tinnitus när jag var 16 under gymnasietiden och la det på hyllan. Höll mig genom åren från uteställen, bio och liknande rädd för att tinnitusen skulle bli värre. Hade försökt mig på hockey och fotboll i mina tonår också men har inget bollsinne.

September 2000 träffade jag en tjej (eller snarare, hon träffade mig på communityn Skunk) när jag var 19, så det blev det som lyfte mig igen när vi blev tillsammans, min första och hittills enda flickvän. På många sätt blev det nog en flykt för mig och jag blev alldeles för beroende av henne. Tyvärr slutade det efter, på målsnöret till tre år, när jag upptäckte att det skedde ett förhållande bakom min rygg. Under tiden med henne började jag att plugga till trafiklärare och flyttade till Gävle vilket sen ledde till jobb på Brynäs Trafikskola följt av en tid på Tierps Trafikskola och numera på YA Trafikskola.

I nästan samma veva som det förhållandet uppdagades, typ två månader senare i (vad jag minns 6e) december 2003 hittade jag med några vänner en kompis rånmördad i hans lägenhet. Där och då hade jag verkligen behövt någon att krama om. Iaf i efterhand. Just när man fann vännen där som först på plats blev man bara kall och försökte ta reda på vad som hänt, pratade med 112, kollade puls och pratade sedan med polisens utredare på polisstationen under kvällen/natten där man fick redogöra för allt man sett och visste. Utredningen las dessvärre ned senare och fallet förblev olöst. Vila i frid Magnus, du är saknad!

Tiden gick och jag började umgås med nya vänner. Var mycket fester och jag tog igen en del strulande med lite tjejer (aldrig just så det blev intimt) som jag aldrig gjort förr. Denna period är när jag är runt 23-25 år.

Började träna diverse kamparter som Aikido, Jiu-Jitsu, Militär Krav Maga och sen Thaiboxning. Dessvärre pajade mina tummar i Krav Magan och mina knän i Thaiboxningen. Jag är symetrisk på så vis att min kropp alltid går sönder i par, i två så att säga. Först båda öronen gällande tinnitus, sen båda tummarna och därefter båda knäna. Så jag slutade med kampsportandet.

Älskar verkligen denna låt med Praetorian Platoon. Medlemmar från The Kristet Utseende vars kanske lite mer seriösa sidoprojekt jag inte tror är så verksamt längre. Lyssnar på den om och om igen, ska äta frukost nu och sen städa.

Vill önska alla ett Gott Nytt År, hoppas det blir ett fint och bra ett!

Jag kan vara väldigt noll eller hundra. Känner jag att jag vill göra nåt vill jag att det ska ske helst nyss. Känner jag sorg, oro, ångest, stress, spänningar etc så är det också direkt ett påslag på hundra. Ofta alldeles i onödan.

Suttit och tänkt på det beteendet. Dåtiden går ju inte att göra om. Framtiden har inte skett. Allt vi säkert har är här och nu, dag för dag. Allt kan förändras, inget för en levande varar för evigt. Okej man kanske är förkyld, men det går över. Okej man kanske har öroninflammation, men det går över. Ont om pengar en månad? Det ordnar sig. Sinnesro att acceptera det man inte kan förändra, mod att förändra det man kan och förstånd att inse skillnaden. Att se och acceptera det är nog nyckeln till ett lyckligare liv; ett lugnare liv. Utan slöseri på oroande energidränering som påverkar en både psykiskt och fysiskt.

Tror att detta på nåt sätt eskalerat sista åren, just det där att det antingen är skapligt, eller så är det katastrof. Iofs har jag aldrig några direkta toppar. Men låt säga på gränsen över neutralt tillstånd, ibland ännu något högre.

Lycka har jag inga större erfarenheter av, åtminstone inte längre stunder. Men glädje kan jag känna emellanåt, tex i goda vänners lag eller på en resa. I vardagen har jag svårare att nå det. Jag är en känslomänniska så det rör på sig hela tiden. En låt som spelas kan skicka mig i en eller annan riktning beroende på hur mottaglig jag är. Likadant med filmer.

Så förändringen börjar hos mig, mina tankar om mig själv, andra människor samt tillvaron. Jag kan inte förändra någon annan, ska inte ens göra det. Alla människor (iaf de utan barn) är ansvariga för en person, sig själv. Det är mig själv jag kan och ska förändra. Det utanför ligger bortom min kontroll. Återigen ett ställe där många, och även jag själv ibland, lägger mycket onödig energi. Oroa sig för andra eller vilja laga dem. Fixa den man ser som är trasig. Problemet är att jag ännu inte är riktigt hel själv. Märker då och då hur jag kan bli väldigt medberoende. Ta på mig andras sorg, oro, rädslor eller vad det än må vara. Empati är en sak, men medberoende drar bara ned mig också. Empati är sunt, medboroende är det inte. Men på nåt vis är det alltid lättare att känna in sig i och se vad andra kan göra för att förbättra sina liv, eller att fundera över andras problem sett utifrån; vilket kan bli en slags flykt från att se sitt eget, ta tag i sitt eget. Så återigen, det är upp till mig hur jag vill leva mitt liv. Dags att få ändan ur vagnen och faktiskt göra nåt!

Vi syns 2012, jag ber för att det ska bli ett bra år med många roliga äventyr och själsliga uppvaknanden, lyckliga stunder som stärker mig ytterligare i min resa genom livet samt att kärleken väntar mig när jag är mogen den!

Kram /B

Verkar fan bli en vit jul i år ändå. Skoj! Är inte så förtjust i kyla men snön gör ju att det blir ljusare iaf. Åker upp till Lövånger imorgon. I år är första året på väldigt länge julafton ska firas med pappa. Ska bli roligt! Är bara hemma-hemma till tisdag, åker tillbaka till Gävle tisdag morgon. Så blir en blixtvisit.

 

Återigen länge sedan jag skrev något. Var till Tallinn förra helgen, en kryssning med buffé som inte gick på mer än strax över 600 kr för biljetterna med nämnda buffé. Sen tillkom ju sådant man köpte utöver men det hör liksom till. Var en fin stad bitvis, det skumma var att vartannat hus var typ ett ruckel när man gick från hamnen och vartannat hus var ett designerhus. Sprang lite otippat på ett Planet Rain-fan i en butik. Hon stod i kassan när jag skulle betala och reagerade på min tröja, den blåa Planet Rain-tröjan haha =)

 

Var en fin resa! Besökte dock ett köpcenter nära hamnen där de bland vanliga butiker fanns butiker som sålde massa skumma prylar som tröjor med Hitler på (Adolf Hitler European Tour) http://edge.ebaumsworld.com/mediaFiles/picture/554505/81303405.jpg som nån skämtpryl, samt gamla silvermynt från Nazi-Tyskland som gick på 40 euro styck, gamla medaljer från Sovjet och Tyskland (då med hakkors), gamla granater, bajonetter och allt möjligt samt tröjor på finska soldater från vinterkriget och svastikaflaggor. Var inte politiskt korrekt på en fläck men var intressant att se. Hade det varit i Tyskland eller nästan vilket annat land som helst så hade det förmodligen givit fängelsestraff för det hela som hets mot folkgrupp m.m.

 

Utöver det köpcentret så var man på julmarknader, besökte gamla byggnader, kyrkor och medeltidsbutiker.

 

Mitt högra öra bråkar med mig igen. Känns svullet, tror det är lite av en öroninflammation. Konstigt nog syntes det inget enligt den läkare jag träffade i tisdags, varken på trumhinnan eller i hörselgången. Men känns som att det är nåt klet bakom trumhinnan för när jag rör käken känns det som att någonting inne i örat släpper in luft och sen klistras igen. Så fick Nasonex-nässpray för att se om det gör någon skillnad. I och med att örat känns igenkorkat är tjuten extra dryga igen.. =/

 

Fick förra veckan veta att jag är varslad på jobbet (från 26e oktober? Lite sent att få veta nu va!?). Så man får väl se vad som händer. Kanske dags att göra något nytt iaf? Känns blandat, men egentligen ganska spännande! Sen betyder ju inte varsel automatiskt uppsägning.

 

Nä dags att sova kanske, ska upp och åka tåg samt buss ganska tidigt imorgon. Har ändå inte så mycket mer att säga än GOD JUL till alla och en var! =)

 

Kram till den som vill! /Bosse

Sitter och slösurfar. Hittar igen gamla band jag glömt bort, eller aldrig brytt mig om att kolla in. Finner lite godbitar här och var, mest pga all inavel det är i musikens värld. En medlem är med i tusen band, eller så är samma medlemmar med i olika konstellationer döpta med olika namn för att musiken inte passar in i ursprungsbandet. Hittade igen band som Nightrage, Souldrainer m.m, vill säga melodisk döds som det lät en gång i tiden och till viss del fortfarande gör. Souldrainer: http://www.youtube.com/watch?v=VBqrJ_hkNWI

 

Nå, ska väl inte bara prata musik. Jobbar 100 % nu. Tyvärr har sömnen spökat sista nätterna, igen. Vet inte om det beror på stress eller vad det är men sömntabletterna, insomningstabletterna vill säga, tar inte lika bra längre. Så provat andra strategier såsom att ligga på spikmattan vid sänggående eller ta ett varmt bad, dricka varm mjölk, köpt pumpafrön då de ska få hjärnan att tillverka serotonin (precis som mjölk, serotonin och melatonin) osv. Det senaste jag läst är att man kan hålla för höger näsborre då vänster näsborre är kopplad till det parasympatiska nervsystemet, vilket om man andas genom den ska göra en lugn och slappna av. Så får väl plugga igen min högra näsborre någon kväll och se om det gör någon skillnad. Näsborrarna är tydligen kopplade till vardera hjärnhalva.

 

Vet inte riktigt vad jag ska göra i helgen. Hade det inte varit för en obligatorisk kurs i jobbet jag skulle ha gjort första december, som sedan blev flyttad till 17e november, hade jag kunnat vara i Gambia nu. Känns bra surt att missa det! En vecka där i värmen samt besöka grannlandet Senegal hade inte varit fel. Känner mig ganska bitter faktiskt, först att kursen krockade och sen när det var för sent att boka resan så blev kursen flyttad. =/

 

Tallinnresan som jag bokade är ett försök till substitut, men känns inte riktigt som att det smäller lika högt.

 

Men men, var väl helt enkelt inte meningen att jag skulle åka till Afrika denna gång. Är väl ännu en sak i livets resa som man får lära sig att acceptera, precis som sinnesrobönen säger; Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

 

Öronen och jag är inte kompisar heller direkt. De bråkar med mig omvartannat. Är helt klart något som också påverkar min insomning!

 

Det får vara allt för idag. Eller, en sak till. Kanske har det med åldern att göra, men förr tyckte jag att Gävle-bocken skulle brinna. Men nu tycker jag mest det är trist att den brann. Hade varit skoj att se den täckt av is som planen tydligen var i år till exempel. Vilket som tyckte jag den var riktigt fin i år, spred lite glädje när man såg den!

 

Take Care! /B

 

Som eventuell läsare kanske märkt så skriver jag inte dagligdags i den här bloggen. Det går i perioder och är framförallt baserat på om jag har någonting att skriva (och till viss del pga ren lathet).

 

I helgen var jag hem till Johan och Jessica på film under fredagen, såg bland annat X-Men: First Class. Sen på lördagen efter ett Power Yoga-pass och lite skrotande hemma så åkte jag till Hudiksvall med x-tåget. Pär hade frågat om jag ville hänga med till Harry på Bottom samt Guest House Paradiso och lite grogg. Vi blev några stycken och kvällen börjades lite lätt med att käka pizza.

 

Trevlig kväll, var försiktig med alkoholen dock. Bar på en oro att sömnen inte skulle bli någe bra vilket gjorde mig en aning låg. En oro som först gjorde att jag tvekade att åka. Men jag fick ett eget gästrum så det gjorde att sömnen blev ganska bra ändå. Jag drog mig tillbaka tidigare än resten av gänget, tog en extra sömntablett och pluggade igen öronen med öronproppar och somnade.

 

Var en jävligt schysst helg! Önskar jag varit piggare och mer uppåt, men det är okej att vara låg också, något jag borde ta till mig och acceptera. Är iaf glad att jag åkte, så tack Pär för frågan!

 

Sjukskrivningen ordnade sig. Träffade läkaren den 16e och han sjukskrev mig så jag jobbar 75 % från den 14e till den 30e november. Funkar bra med det, sen på torsdag nästa vecka ska jag jobba hel dag, vill säga 100 %. Hoppas det ska funka bra också. Blir ganska bra med en mjukstart att prova jobba 100 % från i mitten av veckan.

 

Sömnen spökade dessvärre för mig rätt mycket förra veckan. Men senaste två nätterna har funkat ganska bra. Vaknade förvisso i natt en sväng, men gick upp och drack ett glas mjölk, la mig på spikmattan en stund och somnade om. Hade glömt bort att spikmattan faktiskt gör att jag har lättare att somna, inte använt den på väldigt länge.

 

Har förresten bokat en 40-timmarskryssning till Tallinn den 16e december. Hade sån tur, kollade på dagen och då kostade B-hytten strax över 1500 kr. Sen på kvällen när jag tänkte boka kostade en B-hytt 200 kr och en A-hytt 300 kr. Så tog en A-hytt och la till buffé vilket vid denna tid innebär julbord! =) Ska bli skoj att komma iväg, att ha något att se fram emot!

 

Kommit mer och mer till insikt att jag känner mig ganska ensam. Inte i relation till kompisar, men i relation till att ha en relation. Just det där att höra någon säga Jag älskar dig! Eller en sådan sak som att ligga sked och bara mysa med någon framför en film eller innan sömn. Har ju varit singel sedan hösten 2003 så det är kanske inte så konstigt. Å andra sidan är jag väl inte just nu i ett läge i mitt liv där en relation skulle vara det bästa. Men närhet vore inte fel. Man kanske skulle haft en KK, hur man nu skaffar en sån haha!? =P

 

Nåja, hur som helst så tickar livet på. Vissa dagar är bättre än andra. Men det är ju så livet är. Hoppas däremot på att dalarna inte ska bli så djupa i framtiden och att jag har lättare att ta mig igenom de svackor jag möter.

 

Nu ska jag nog lägga mig och kolla på den brittiska serien Black Books och skratta lite. Det gör säkert någonting bra för hälsan. Det och gosa lite med katterna!

 

Kram å sånt! /Bosse

Känner mig låg. Kvällen har känts tung. Dagen har på intet vis varit dålig, om man bortser från bråkande tinnitusöron. Det stjäl iofs enormt mycket energi och fokus och dämpar fullständigt min känsla och mitt humör. Men faktum är att senaste dagarna har varit bitvis riktigt bra. Fredagen med mat, film och godis hos Johan och Jessica och eventuella planer på en kryssning till Tallinn i december för julhandel samt eventuellt äta julbord ombord, var fin. Likadant med lördagen, inledde med att åka på Power Yoga för att efter det träna lite till. Kände mig enormt trött under dagen så vilade en stund på eftermiddagen innan det bar iväg till Jimpa för att med honom och Pär lira Mario Kart, Mega Man 2 och kolla på Pulp Fiction samt gamla Amiga-spel på Youtube halva natten. Söndagen fylldes med sömn och vila samt att kolla lite på Sons of Anarchy säsong 4.

Idag firade jag en väns födelsedag och bjöds på fika. Var riktigt trevligt!

Men ändå så känner jag mig nere nu under kvällen. Kollat på en relativt bra film som heter The Eagle; en romersk historia baserat på någon novell som jag förstod det, för att distrahera mig själv. http://www.imdb.com/title/tt1034389

Har funkat bra att jobba idag så inget att anmärka på där. Funkade bra förra veckan också och fick beröm av en elev vilket var roligt. Sådant måste jag lära mig själv att ta till mig, positiv energi! Möjligtvis gnager oron för att jag inte vet vad som händer framöver då min sista sjukskrivningsdag är på måndag nästa vecka och läkartiden jag har fått bokad är den 21a, ytterligare en vecka senare. Men Försäkringskassan vill ha besked på måndag den 14e hur fortsättningen ser ut. Hoppas det ska gå att lösa på något sätt.

På torsdag ska jag göra avtryck för nya gjutna öronproppar. Behövs verkligen då de jag har är från 1999 och inte alls passar längre utan glappar och därav dämpar dåligt om man tuggar på något eller till exempel gäspar. Det blir dyrt, men de behövs som sagt!

Dessa låtar betyder mycket för mig idag. Bandet heter Insomnium. Först ett intro, låten The Gale, som är bland de skönaste av intron till en skiva jag någonsin hört (ifall man gillar sådan typ av musik) http://www.youtube.com/watch?v=onX5b4F7_k4 samt låten Last Statement, http://www.youtube.com/watch?v=OdHpRAad_-g i synnerhet från 3.12 in i låten och från 5.45 därefter. Dessa två speglar nog mycket från när jag mådde som sämst och gjorde de val jag gjorde. Finns många fler band och låtar som stämmer in otroligt mycket på mig där och då. Men dessa speglar mig och hur jag känner just idag över det som var. Det går att klicka fram texterna på låtarna på 'Visa mer' om intresse finns.

Börjar vara dags att lägga sig och sova. Hoppas innerligt att öronen bråkar mindre med mig imorgon! Kram och godnatt! /Bosse